inget mer fast i förbifarten

Det jag tänker kanske är det rätta, kanske borde jag släppa på alla spärrar och göra mig av med allt som hindrar mig från att stå helt rakryggad. Kanske borde jag få ur mig allt det där som jag velat visa hela tiden. Frågan är bara när tiden är inne för det? Borde den inte vara här ganska snart? Jag kan inte bara låta tiden ticka på och inte ändra på saker. Det är precis som allt bara rullar på och jag inte hinner stanna upp och lyssna till mig själv. Jag är så väl medveten om allt detta nu, så nu måste det ju bli ändring på detta. Tänker inte bara åka med i förbifarten.

"Glöm aldrig bort det fina man haft, glöm aldrig bort att aldrig ta något förgivet. Glöm aldrig att man måste samarbeta för att få tillbaka de fina."